|
Naturligtvis
har man på Linderödsåsen, såväl
som på alla andra ställen i Skåne
spelat och dansat genom tiderna. De som är
lite äldre kan ännu idag berätta
om dansbanan i Liarumsskog och vintrarnas danser
i Sätaröd på norra sidan av åsen.
I dag finns det säkert något slags
instrument i nästan varje hushåll.
Och man spelar i alla möjliga sammanhang
från dansband till blåsorkestrar.
Så nog har det alltid funnits musik på
Linderödsåsen.
Ser man 100 år tillbaka
i tiden fanns det gott om spelmän runt om
i byarna på åsen, som spelade den
tidens dansmusik. De blev anlitade till alla möjliga
sammanhang där det behövdes musik, dop,
bröllop, begravningar och vanliga danser
i vägskäl och på logar.
Från mitten av 1700-talet,
fram till slutet av 1800-talet kan man generellt
säga att det fanns tre typer av spelmän
på landsbygden: Häradsspelmän
som man kan kalla professionella musiker, halvprofessionella
spelmän som hade musiken som extrainkomst
vid sidan om lantbruket eller någon hantverkssyssla,
och kornspelmän som kännetecknades av
att de vandrade omkring och spelade för en
sup eller en bit mat.
Kornspelmännen var ofta
gehörsmusiker och kunde inte läsa noter,
vilket de två andra kategorierna av spelmän
oftast kunde.
Dessa spelmäns repertoar
varierade från spelman till spelman, men
hade ofta sitt ursprung i en allmänt spridd
repertoar med influenser från hela norra
Europa. Över huvud taget är det svårt
att exakt bestämma vem som komponerat låtarna,
utan man säger att de är efter den eller
den spelmannen.
En känd kornspelman var
Lasse Nilsson och som levde sina sista
år i Lyby och kallades därför
Lasse i Lyby. Kornspelmännen stämde
ofta ner sina fioler för att spara på
strängarna, deras låtar var ofta enkla
och ålderdomliga, som den här valsen
efter Lasse i Lyby.
De flesta melodierna som spelas
idag finns i samlingen Svenska Låtar, Skånedelen,
som sammanställts av Nils Andersson och Olof
Andersson. Följande står att läsa
om spelmannen Ored Andersson i Linderöd,
som efterlämnade en rad vackra låtar,
bl.a. några praktfulla polskor:
"Ored Andersson eller
Ored Spelman var utan tvekan den mest beryktade
spelmannen norr om Linderödsåsen. Han
föddes i Älmhults församling i
Huaröds socken och flyttade som ung till
Linderöd. Han hade lärt sig spela av
sin aderton år äldre bror Nils Andersson
och enligt Ored så var han sin tids främste
spelman. Om ett bröllop i Gärds, Albo,
Färs eller Frosta härad ville göra
anspråk på en rangplats så skulle
Nils Andersson spela, var han förhindrad
så sköt man upp bröllopet till
en tid spelmannen var tillgänglig."
Vid spelmanstävlingen
i Lund 1907, då Ored var 87 år gammal,
erhöll han ett hederspris, ett tack för
en mycket omfattande spelmangärning.
I Ullarp som ligger mellan
Sätaröd och Liarum hittades, vid en
vindsröjning någon gång i början
av 1980-talet en gammal notbok som hade tillhört
flöjtspelmannen Nils Persson i Ullarp.
I den samlingen finns en bred repertoar från
det sena 1800-talet samlad, det finns många
mazurkor och polkor, men även några
kadriljer, en hopsa och ett par polskor. Nils
Persson omkom i slutet på 20-talet vid den
gamla vägporten mellan Ullarp och Sätaröd.
I notsamlingen fanns en liten engelska eller anglais, en dans som var
mycket populär i Skåne under senare
delen av 1700-talet och en bra bit in på
1800-talet. Den dansas av två par och är
en s.k. kontradans.
I Vebäck utanför
Huaröd fanns i slutet på 1800-talet
en snickare som hette Ola Andersson. Han
var född 1845 och hade lärt sig spela
av Jöns Jernberg i Östra Sönnarslöv
efter vilken han hade större delen av sin
repertoar. Han hade även spelat med de blinda
bröderna Hans och Anders i Gärds Lyngby,
vilka slutade spela dansmusik efter att de blivit
religiösa. Denna polska
fanns i en av honom efterlämnade notböcker.
Den bäst bevarade dansen
i Skåne från den här tiden är
kadriljen, en praktfull kontradans där hela
byns invånare kunde delta. Upp till 50 personer
kunde dansa samtidigt. Man ställer upp sig
i en kvadrat med fyra led och sedan dansas de
fyra repriserna taktfast och noggrant. Det gällde
för spelmännen att vara extra taktfasta
så att dansarna kunde höra rytmen och
hålla leden raka.
Byggmästaren Per Jakobsson
Ekelund född 1818, spelade fiol och klarinett.
Han var mycket anlitad som bröllopsspelman,
han lär till och med ha blivit anlitad att
sköta musiken på rådhuset i Simrishamn
på 1830 och 40-talet. Han umgicks flitigt
med bl.a. Jöns Jernberg i Östra Sönnarslöv
och lärde sig många låtar av
honom. Han har efterlämnat en mycket praktfull
kadrilj, som lär ha kommit från Nils
Anderberg i Klamby
Tidigare fanns ju naturligtvis
varken radio och TV eller grammofoner. Men det
fanns vissångare som gick runt på
landsbygden och sjöng. Skillingtryck var
ett populärt sätt att få del av
nyheter, om än i något tillspetsad
form. De allra längsta innehöll flera
hundra verser och tog flera timmar att sjunga
igenom. I dag är de ersatta av såpoperor
på TV. Anders Hansson som kallades
för Munken var en skicklig vissångare.
Han hade arbetat som rallare på stambanan
och hävdade, med viss rätt, att spåren
efter hans arbete syns än i dag. På
senare år försörjde han sig som
kringresande fiskhandlare och dog på ålderdomshemmet
i Vittskövle 1913.
Ytterligare några spelmän
från Linderödsåsen
Per Larsson Lindahl
var skomakare och spelman, han var född i
Frännarp i Östra Sallerups församling
1849. När hans dotter växt upp blev
hon hans medmusikant vid gillen och bröllop.
Dottern gifte sig sedemera med lantbrukaren Nils
Söderqvist som också han var spelman.
Anders Åkesson Skoug,
lantbrukare, född 1842 i Vittskövle
spelade fiol till dans ofta tillsammans med de
blinda bröderna Hans och Anders i Gärds
Lyngby. Tillsammans med spelmanskollegan Anders
Erik Severin, som var garvare, spelade de till
midsommardansen vid Vittskövle slott.
Ola Persson Lundqvist,
född 1834 var lantbrukare men hade varit
dragon i sin ungdom. Han hade lärt sig att
spela av sin far Per Olsson i Lokaröd. |
